Hoppa till sidans innehåll

Kappseglingsreferat


Med SWE-203 ”Myggan” på J80 VM 2011 

En höjdpunkt under året var sista torsdagsseglingen då vi satte fartrekord på 16.4 knop – det med skräckblandad förtjusning i en 8 meter lång båt med vatten sprutande som två vita väggar runt båten: http://www.youtube.com/watch?v=10MGUx0GD-w . Vi gjorde ytterligare ett rekordförsök en gråmulen och blåsig oktoberlördag utan att lyckas (bara drygt 14 knop): http://www.youtube.com/user/mangegg1#p/f . Målsättningen att spränga 18-knopsvallen får kvarstå till 2012.

Om man tittar tillbaka så fortsätter olyckligtvis trenden att vi blir färre och färre båtar på startlinjen i Lommabukten. Så var det dock inte på J80 VM som gick av stapeln i Dragör första veckan i juli i somras.

J80 är den kölbåtsklass som näst efter Drake samlat flest båtar på ett världsmästerskap under 2011. 67 båtar kom till start med 14 nationaliteter representerade. Det var allt ifrån de noggranna tyskarna som polerade sin båt i bara kalsongerna (för att inte repa gelcoaten??). Till italienarna som kom med sina slitna smutsiga båtar och mest verkade fokusera på att snacka och röka. Till amerikanerna som kom med en nästan ny båt skeppad i container från USA – de lämnade inget åt slumpen utan hade hyrt in en ”local” (dansk tränare) som körde runt hela banområdet i en RIB och kollade  ström och vind vilket han rapporterade till amerikanerna innan start.

Det var väldigt intressant att se hur många olika segelmärken som var representerade. Inget märke var tydligt dominerande – minst dominerande var nog Gransegel som satt på min och en annan svensk båt. Snyggast och antagligen snabbast (1:a, 4:a, 9:a,…) var Quantums segel … det får nog bli ett sådant ställ vid nästa uppgradering.

Klassregeln säger att man bara får använda ett ställ på en kappsegling, dessutom får man bara köpa ett nytt ställ per år vilket är hårt reglerat för att hålla nere utgifterna.

Vem var då vi som skulle ge oss in i detta getingbo av världsmästare och segelmakare? Jo det var jag, Anders Larsson, som harvat runt i Lommabukten de senaste 20 åren i diverse båttyper (Express, X-99, IF och nu J80). Per Damsby, legendarisk IF seglare som vunnit två danska mästerskap i klassen, Henrik Wiese lika legendarisk IF seglare med ett flertal andra klasser i bagaget och Magnus Granbom (IF och H-båt).

Hela ”projektet” var en lågbudgetsatsning både i pengar och i tid men framförallt i bristen på träning mot andra J80. Vi hade kört en hel del manöverträning kring bojar utanför hamnen så där kände vi oss trygga. Många timmar hade lagts ned på att slipa på bottenfinishen – den avslutades med slipning med 800-papper dagarna innan VM, så det var under kontroll. Vi hade även lyckats med besättningsvikten där vi hade 0,3 kg tillgodo till tillåten maxvikt (338,6 kg) vid invägningen. Magnus, vår fördäcksgast, rekryterades i vintras – kraven på honom var att gilla segling samt att väga max 78 kg. Vi försökte även optimera båtvikten genom att Henrik plockade ut alla ”onödiga” bra-att-ha-grejor som jag släpat dit (40 kg??) och jag bytte ut 25-kilo´s batteriet mot ett 3 kg motorcykelbatteri. Vid invägning av båten visade det sig att vi låg väldigt nära min-vikten på 1495 Kg.

När vi dessutom efter det skruvade av ett par icke godkända vinschar så kunde vi inte skylla eventuella dåliga resultat på en för tung båt.

Det vi saknade i vår satsning var andra J80 båtar att träna speed mot – vi hade ingen aning om hur högt och fort vi skulle gå mot andra båtar, speciellt med vårt Gran-ställ från 2004. Minst lika viktigt är taktik och strategi i ett startfält med 67 båtar som går lika snabbt. Det är svårt att träna hemma i Lomma där man på sin höjd ser 10 segelbåtar av varierande storlek starta samtidigt och där man med lätthet har möjlighet att hitta spår med fri vind. Spanjorerna lär samla J80-fält på

30 till 40 båtar varje vecka – inte konstigt att de fyra högst placerade båtarna var spanska. Spi Ouest i Frankrike samlade 105 J80 till start i våras.

Efter en del resonerande kom vi fram till att en realistisk målsättning skulle vara att komma på övre halvan i resultatlistan.

Seglingarna gick som sagt utanför Dragör, närmare bestämt söder om Pepparholm. Vilket är ett perfekt banområde utan störande trafik men med lurig ström. Var delar sig den nordgående strömmen för att rinna väster eller öster om Pepparholm?? Hur skall man lägga upp strategin för att bäst utnyttja strömmen som av naturen inte är lika över hela banan? Utseglingen till banområdet är längre än hemma i Lomma, speciellt vid svag vind och stark ström – det är en märklig känsla att segla ”framåt” men vara tvungen att väja för farledsbojar som kommer ikapp akterifrån.

Vi måste ge en stor eloge till seglingsledningen som lyckades bemästra startfältet utan att behöva ta till svart flagg (dvs att båtar som är över startlinjen sista minuten innan start diskas direkt). På de Express-SM och X-99 VM jag tidigare deltagit i har det varit mer regel än undantag att man tar till svart flagg för att få styr på de adrenalinstinna besättningarna (det kan hända att 20 – 25 båtar av 70 blir diskade innan man får iväg en ren start). I Dragör var man väldigt noga med att lägga linjen rätt, dvs det var sällan att det var stor fördel på någon kant. Man hade dessutom valt att läggas startfartyget mitt på linjen vilket var ganska smart på en 500 meter lång startlinje. Traditionellt med startfartyget vid lovartsbojen blir det annars ofta en stor underbåge vid startlinjens mitt – har man koll på det så kan man ofta starta ett par båtlängder framför de andra båtarna vid mitten av startlinjen.

Starterna var alltså väldigt jämna och har man inte lite extra höjd och fart i båten så kasar man snabbt ner i mitten av fältet – vilket vi ofta gjorde. Ligger man i topp är det lätt att välja väg och segla som man själv vill. I mitten av fältet blir taktiken väldigt viktig – viktigare än om man ligger långt fram. Då gäller det att inte vara för girig utan bita i det sura äpplet och ducka för andra båtar om man vill komma ut på högerkanten – annars hamnar man snabbt i ett låst läge på vänsterkanten. Det är också väldigt viktigt är att ha översikt över de andra båtarna och planera många drag framåt så att man inte lägger sig i ett läge där en mötande båt slår och ”skitar” en så fort man hittat fri vind, vilket resulterar i att man måste slå igen.

En annan hyfsat effektiv strategi vi hade var att komma upp mot kryssmärket för babord  nära babords layline. Lyckas man med detta så plockar man många placeringar mot båtarna som ligger på led och tar vinden för varandra på styrbords layline. Siktar man på att lägga sig på styrbords layline för tidigt kommer det alltid upp båtar som lägger sig något i lovart vilket innebär att man kommer att segla väldigt långsamt med ett oundvikligt resultat att man måste slå en eller flera gånger extra för att komma ut i fri vind långt över layline.

Nackdelen med att komma upp för babord är ju förstås att man får hjärtklappning när man försöker hitta den där lilla luckan att slå sig in i. Här gäller det som rorsman att lita till 102% på övriga besättningen att de hittar en lucka så att man själv kan fokusera på att styra fort. Det är också stor sannolikhet att man råkar segla på bojen om man är för sniken (vilket vi gjorde ett par gånger) – även om man måste ta en ”360” så tjänar man nog mot båtarna som lägger sig för tidigt på styrbord layline.

Vi hade en tajt situation där vi kom för babord och slog in framför en aggressiv Stockholmare för att runda en boj – dock med ”god” marginal. Det tyckte inte han, så han skulle tvunget lämna in protest mot oss (…tråkigt att gå och vänta på protestförhandling när man hellre vill åka hem och sova och ladda inför nästa dag…). Vi skickade in vår retorik-mästare Henrik till förhandlingen som löpte väl, speciellt som en domarbåt hade legat så att den såg hela förloppet.

Banan vi seglade var av typ kryss-läns med halvvinds boj efter kryssmärket och dubbla länsbojar. Seglingsledningen hade varit så förutseende att det ingick att de skulle ange antalet varv som skulle seglas vid respektive start ( 1, 1.5, 2, 2.5 eller 3) för att seglingarna skulle ta ungefär lika lång tid oberoende av vindstyrka. Mindre än hälften av seglingarna seglades fulla tre varv pga av de lätta vindarna.

Rundningen efter länsen ger också en möjlighet att tjäna många placeringar om man kommer in rätt och får innerplats – likväl som att man kan tappa många placeringar  om man misslyckas. På J80´n måste man även ha koll på den utskjutbara genakerpeken – det är inte så bra om den är ute när man rundar upp. Taktiskt måste man välja rätt märke för att komma ut på önskad sida av banan. Ofta ligger de inte helt vinkelrätt mot vinden, så man kan tjäna en del distans om man väljer det länsmärke som ligger längst i lovart.

Vid länsmärket hade vi ytterligare en incident med en Stockholmsbåt (dock inte samma). Lite osäkert om han trodde att han kunde få plats med sin båt i en halvmeters lucka mellan oss och bojen eller om han funderade på något annat. Den seglade i alla fall upp i vår sittbrunn med ett hack i relingen som resultat. Oj, vad svårt det är att hitta exakt rätt kulör på gelcoatspacklet!

Av planerade 11 seglingar genomfördes 9 p.g.a. av svag vind två av dagarna. Vindstyrkan varierade mellan 2 och 7 m/s hela veckan – så vi hade inte så stor nytta av vågträningen utanför Lomma.

Första dagen som gick i måttlig SO vind seglade vi ”ganska” jämt med placeringarna: 31, 32 och 32. Andra dagen gick det bara att genomföra två seglingar då vinden inte orkade infinna sig förrän på eftermiddagen. Vi fortsatte vår jämna serie med en 33:e och en 26:e plats vilket gjorde att vi totalt låg på övre halvan av fältet. Tredje dagen började också med en lång väntan på vind. I sjätte seglingen lyckades vi klämma till med en 18:e plats – YES! – nu var vi på gång. Sjunde seglingen startade vi bra men blev för giriga och ville inte ducka för några båtar så att vi kunde ta oss ut på högra sidan för att segla i fri vind utan fortsatte för styrbord och fann oss snart låsta ute på vänstra sidan av banan helt utan manöverutrymme (antingen segla i störd vind eller segla långt förbi babords layline…) – 38:a.

Fjärde och sista dagen gällde det. Fullt fokus och en 17:e plats i näst sista seglingen – nu var självförtroendet på topp. I sista seglingen förstår jag inte vad som hände, vi slutade 52:a trots att vi gjorde en av våra bästa starter, och vi som var inställda på att räkna bort 38:e platsen! Efter att ha räknat bort 52:an blev vi totalt 31:a av 67 båtar. Alltså på övre halvan – och vi hade nått vår målsättning. Att vara med på ett VM ger verkligen blodad tand…

Förbättringsområden 2012:

- Träna speed mot andra jämnsnabba J80. Vi måste veta när vi går optimalt högt och var maxfarten ligger på kryssen i olika vindstyrkor. Vi måste enkelt kunna trimma om mellan höjd och fart för att kunna ha taktiskt övertag.

- Jobba mycket mer med riggspänningen – måste troligtvis ställas om vid intervall på 3 m/s i vindskillnad.

- Startträning…

Med hopp om att ser fler kappseglande båtar, helst J80, på vattnet 2012, Anders Larsson (SWE-203)

Uppdaterad: 04 DEC 2017 11:18
Skribent: Johan Wickman

Postadress:
Lommabuktens SK - Segling
Box 12
23421 Lomma

Besöksadress:
Ankarplatsen 1
23433 Lomma

Kontakt:
Tel: 040-41 30 16, 0707-41 13 10
E-post: This is a mailto link