Kappseglingsreferat

Sundet Rundt 2023, Onyx  X-102 

Det var dags för kappsegling i Danmark. En distanskappsegling på ca 5-7 timmar utanför Köpenhamn/Svanemøllans havn upp mot Ven. Det var sagt lätta vindar på 3-5 m/s från ost. Ganska så perfekta Onyx-vindar. En X-102 som trivs bäst i lättare vindar. Det skulle visa sig vara mindre än lätta vindar.

Vi vaknade upp till en blå himmel. Det fanns vind, dock inte speciellt mycket. Vår start gick 10.15. Vi lämnade kaj 09.20. 93 båtar hade anmält sig till kappseglingen. Fantastiskt kul med så många båtar. 

Väl ute vid startområdet så minskade vinden. Nu låg den på lätta 2 m/s. Vi höll oss väldigt nära linjen när 5-minutaren gick. Det var ganska trångt på linjen under nedräkningen. Vi låg långt framme och hade en X-99 i lä. Det var en snäll dansk. Den hade med lätthet kunnat trycka oss över linjen till en tjuvis. Det hade varit katastrofalt med en sådan i den väldigt lätta vinden. Fältet kom iväg i en fart runt 2 knop, max. Det blev lite av ett lotteri med många vindhål upp till toppmärket. Efter det skulle det bli en brant spinnakerbog mot sydost. Farten minskade. Var det ens möjligt?! Vi guppade framåt i ca 1-1,5 knop. Så här fortsatte det under kommande fyra timmarna. Under några få stunder var vi uppe i hiskeliga 2,5-2,7 knop. Sen ner till runt 1,5 knop. Med denna fart fanns det inte en chans att vi skulle hinna runt banan. Vi seglade mellanbanan som mätte 19,8 nm. Vi började räkna på det vid 13-tiden. Vi hade behövt en fart på kanske 6 knop resten av banan för att hinna innan maxtiden som var satt till kl 18.00. Vid 14.30 då vi hade seglat en fjärdedel tog vi beslutet att kasta in handduken. Jag gissar på att inte en enda av deltagarna tog sig runt banan innan maxtiden. Verkligen synd. 

Ungefär vid den röda pricken gav vi upp. Ner med seglen och in till hamnen för att lämna av trackern och en gast. Det är något som danskarna är duktiga på, att ha tracker på sina kappseglingar. Alltid uppskattat, gissar jag på.

/Pär, LBS Onyx X-102

 

Stelton Cup 2019 - referat, Pär Halléus på Onyx. Sundets näst snabbaste X-102

Förväntningarna var ganska så uppskruvade på årets sista kappsegling. Jag hade hört mycket om denna tävling - många båtar, klurig bana med chikaner och en start som inte liknar någon annan där banan skulle annonseras 10 minuter innan PANG. Jag var själv ganska nervös inför starten med tanke på vad jag hade hört.

Till årets Stelton Cup var det över 100 båtar anmälda. Vad är det som drar så mycket med denna tävling? Är det för att det är säsongsavslutning, lång tradition, priserna eller är det bara så att danskarna är bättre/coolare/saltare än oss?

Till denna segling hade vi bemannat oss bra. Full crew med bästa tänkbara startsexa. Vi gled över på lördagen och var framme vid 18.30. Bordet i hamnens restaurang var bokat till 19.30. Perfekt. Där avnjöt vi en riktigt fin “børger” med skepparen från Josefina. 

Klockan ringde 06.30. Det var lite som skulle fixas. Byte av lite segel, lastade av på bryggan det som inte behövdes vara med och sedvanligt taktiksnack. Till denna tävling skulle vi äntligen få pröva oss mot 2 andra X-102or. Första gången vi fick möjlighet till detta. Svinkul. Med så många båtar finns stora chanser just till detta. Bara detta gör det värt att ställa upp.

Väl på morgonen var det full aktivitet i hamnen. Pulsen gick stadigt upp. Snart skulle jag försöka ge båten en bra start med en procedur som jag inte varit med om tidigare. Nu blev det inte alls så. Det plingade till i mobilen. Ett mail från seglingsledningen med banan. Vad nu?! Hela överraskningsmomentet försvann. Banan blev en dansk Ven Runt. Jag hade nog förväntat mig mer än detta.

Vi kastade loss vid 09.30, vår start gick 10.15. Full kalabalik i hamnen med en X-79 som kom flygandes i hamnen och tvingades angöra en brygga i minst 7 knop för att undvika krock där. De lyckades!

Vädret var underbart kyligt med en skön höstsol och vinden låg vid start på ostlig 5-7 m/s och en nordgående ström på gissningsvis 1-1,5 knop. Perfekta förutsättningar. Vi kör maxgenua med 6 pers ombord upp till 7-8 m/s så detta var grejt. Vi la oss i slagläge inför starten. Vi lyckades riktigt bra och kom iväg perfekt. Efter 100-200 meter såg vi att fältet vek av. What?! Allmän omstart. Typiskt. Det var nu det började klydda till sig. Vi fick inte grepp om starten och tiden. Jag kan tycka att seglingsledningen borde ha gjort detta bättre, mycket bättre. Helt plötsligt var det 2 minuter till start och inte 3, som vi trodde. När väl starten gick, kom vi iväg riktigt dåligt. Säkert miss med 1,5 minuter eller så. 

Kryss bort över mot Landskrona. Vi lyckades inte få bra gång i båten. En nordgående ström med lite krabb sjö. Vi lyckades inte få häng på de andra X-102orna och tappade lite avstånd och humör. Vi tuggade på och sökte en split och gick vår egen väg. Vi jobbade hårt med att få till snabba slag. När vi väl kom över mot Landskrona märkte vi att vi inte låg så långt efter de 2 danska 102orna. Kändes bra, riktigt bra. Nu började vinden så smått avta. Vi rundade märket och gick norrut för att runda Ven. Nu hade vi en halvvind på ca 90-110 grader. De andra båtarna satte sina Code. Lite fuskigt, tyckte jag. Här gick vi med en en tung allroundgenua. Precis som vi skulle kunna matcha deras segel! Konstigt nog tog vi ändå in, sakta men säkert. Här började vår en-typs-race på riktigt. Säsongens roligaste! När vi kom upp mot Vens nordsida kunde vi sätta spinnaker. Det gjorde även de andra. Den snabbaste, med lägst DH, låg en liten bit för om oss men mot den andra skiljde det bara några meter. Fantastiskt kul, nästan så att vi kunde skicka över lite kaffe till dem.

Vi låg och körde om varandra hela tiden bort över till danska sidan. Vinden avtog än mer och låg nu på 3-4 m/s. Här borde vi ha gått mer på VMG. Vid så svag vind ska vi ligga på ca 155 grader för att nå maxfart, enligt polardiagrammet. Istället gick vi i stort sett på platt läns. Den andra X-båten som låg för om oss valde just detta. Till en början såg det ut som de skulle förlora på det men väl framme vid rundningen hade de lyckats dra iväg lite mer.

Efter rundningen norr om Rungsted blev det en kryss/halvvindsbog ner mot Vedbaek med banans enda lilla "chikan". Vi gjorde en riktigt bra rundning och lyckades slå oss bort från vår närmaste konkurrent. Så nöjd. Vi lyckades också komma ikapp den första. Nu började vi närma oss mållinjen och stundtals låg vi inte mer än 10 meter efter. De körde code och vi genua. Omöjligt att gå om. De luffade oss och gjorde det svårt. Detta hände två gånger om. Efter första, sökte jag split för att få lite mer fri vind i hopp om att ev få fram nosen och gå om. Lyckades inte. Nu var det inte mer än 500-600 meter till linjen. Samma scenario. De luffade oss på nytt. Här gjorde jag seglingens stora misstag. Jag sökte split igen. Dumma mig 1. Vi skulle bara ha legat kvar i häcken på den. Då hade vi fixat det på korrigerad tid. De slog oss med 18 sekunder. Vi var alltså 3 st X-102or som kom i mål inom 2 minuter efter 4,5 timmars segling. Suveränt spännande. 

I korthet: Riktigt kul kappsegling. Många båtar. Vädret kan vara precis hur som helst, vi hade tur och hade kanonväder. Vi saknar några riktigt bra segel. Hade förväntat/önskat mig lite mer klurig bana. Bättre startprocedur från ledningen. Gör hemläxan, läs på och ha koll på närmsta konkurrenter. Indelningen av løb var lite konstig, vi hade en XP33 i vårt, kändes helt fel. Bjud gärna andra båtar in till transporteskader inför kappseglingen. Även andra båtar från andra hamnar/klubbar. Det gör det hela roligare, även om det bara blir över en enkel pizza i hamnen kvällen innan. Det är väldigt lärorikt att kappsegla. Man får kvitto direkt på vad man gör bra och dåligt. 

Vi har blivit inbjudna och uppbjudna av de två andra 102orna till nästa års Sjaelland Runt och Stelton Cup. Vi har en oplockad gås med Sjaelland Runt, vi lyckades inte fullfölja den 2017. Då kanske vi kan få ihop till eget løb med 5 st. 

/Pär, ska bli sundets snabbaste X-102